Att vakna upp till den här utsikten...

Är inte så dumt.

Från sängen ser man Eiffeltornet. Och ett badkar med utsikt. Känns som det kan bli en bra dag. 

På hotellet

Vi är bara tvungna att ta ett bad så fort vi kommer fram. Det här är ju fantastiskt!

Jag älskar badkar med utsikt, och det här är nog det värsta jag badat i, hittills.

Jag står bara och begrundar denna stad. Det är vackert.

Fontänerna vid Bellagio

Alltså precis utanför oss. Kostar på dem en bild till. 

Det som inte syns är musiken som spelas till fontändansen. Hur de dansar syns ju inte heller. 

Viva Las Vegas!

Här glider vi in i stan... Det är galet. En galen bonus är att vi på väg in i stan håller på att hamna rakt på en refug. I hög hastighet på väg rätt fram, inser jag att filen vi ligger i endast är en fil där man kan svänga höger. Rakt fram är en refug. I filen som går rakt fram ligger andra bilar. Det blir ett kritiskt läge kan man säga. Jag väljer tvärgiren, nästan en sån där när bilen står på två hjul, genom högersvängen som svänger så kraftigt att den blir som en u-sväng. Fortfarande i hög hastighet. Känns inte helt stabilt. Vi skriker och skrattar hysteriskt. Och glider in i stan.

Vi kommer upp på hotellrummet. Vi går ut på vår balkong. Och vi ser detta.

Bildbevis på att vi faktiskt var i Las Vegas...

Eller hur? Visst känner man Vegas?

Man känner också lite Venedig och lite Paris. Men det är så det är i Vegas.

Vägen till Vegas

Sist men inte minst...

Efter att ha tagit en rejäl tupplur efter kalkonen högg vi så in på pumpkin pie:n, som vi köpt på den lokala marknaden i Santa Barbara. Den var såklart mycket god.

Thanksgiving dinner!

Så äntligen, maten var inhandlad, liksom fina servetter. Vi hade sett Walk of fame och tittat på utsikten från Sunset Tower Hotel. Dags att fira thanksgiving!

Vi tar lite hjälp av internet. Hur gör man egentligen med den där kalkonen? Ska gravyn vara varm eller kall. Såna saker.

På ett helt naturligt sätt skär jag kalkon, som jag aldrig gjort annat.

Observera hur fint Linda vikit servetten.

Och så fint det blev med maten! Och gott. Det var verkligen helt fantastiskt gott.

Vi åt tills jag sa till Linda: jag måste bara lägga mig ned lite och vila. 

Sen sov vi i en timme. Vaknade, tittade på varann och skrattade i tio minuter, och sov två timmar till.

Nu förstår jag mer känslan de har i amerikanska filmer när de firar Thanksgiving.

Värt att notera är att vi också tackade för olika saker innan vi åt.

Santa Monica Beach - me like!

På cykeltur till Venice Beach

blunda och ät igen

Återigen äter jag en carpaccio som jag måste sluta ögonen när jag äter. Så fantastiskt gott. Den här gången tonfisk som smälte i munnen.

Tidaholm gör sig påmint

Titta här! Svenska säkerhetständstickor.

Jakten på en solnedgång del 3

Finally! Nu ska vi se solen gå ner från vår balkong. Första gången under resan ska vi se hela processen, utan att sitta en bil mitt ute i nånstans. 

Vi har bullat upp.

Hög säng så vi ska se utsikten

Vi får hoppa upp och ner i sängen.

Just nu ligger vi dock i den och burrar in oss i kuddarna som är minst sagt fluffiga. 

Som hämtat ur en amerikansk feel good film

Alldeles nyss satt vi här och drack kaffe och skrattade hejdlöst åt ingenting. Så har vi det. Vår servitör tyckte nog vi var roliga och tyckte verkligen att vi borde sätta oss där igen och dricka cocktails framåt kvällen.

Lyxlunch

Observera ostarna i bakgrunden. Vi satt och delade dessa små bitar i ännu mindre bitar. Fantastiskt goda! Fast små.

Shutters

Kolla flaggan! Vårt hotell är minst sagt väldigt amerikanskt.

Bra hotellbyte

Så här fin morgonutsikt fick vi nu. Och detta är ändå bara från sidofönsret.

Och så här fin frukost.

Utsmyckat

Detta är ett fint hotell. Det syns i allt.
Här på gården utanför syns t ex fem personer som jobbar.

Vi skulle lyssnat på Amy...

Nu har vi inte bara bytt rum mitt i natten. Vi har bytt hotell mitt på förmiddagen. Vi skulle gjort som Amy, kvinnan med det höga håret i Palm Springs, rekommenderade oss, från början. Vi skulle valt Shutters on the beach. Nu har vi gjort det.

Löjligt vackert

På en bro i Santa Monica

Äntligen!

Japp, nu är det avklarat! Premiärlöprundan på Santa Monica Beach.
Soldis, vågskvalp, hundar på promenad och surfare med brädor. Och Mia Alnervik som springer mitt i alltihopa.

Rumsbyte fyra på natten

Checkade in igår kväll, Santa Monica, man hör havet, vågorna slår, ja, man ser det också.
Vi somnar direkt. Men konstaterar vid tretiden att vi båda är klarvakna. Jag funderar på om man kan gå ut och springa längs med stranden. Lite mörkt kanske.
Det är röklukt som håller oss vakna. En timme senare ligger vi nu i ett nytt rum, spegelvänt, men utan röklukt.
Nu är jag hungrig också.

Downtown LA

Det här såg på riktigt mycket annorlunda ut i verkligheten. Mycket snyggare och mäktigare. Som en affisch för LA. Helt klart på himlen den här kvällen så bilden borde blivit bättre.
Vi är på väg in i Los Angeles igen och får storstadsfeeling.

Dinerstil

Gillar diners. Den här har ett rullande minitåg i taket. Och jättegoda hamburgare.

Färdkost

Sensen lunch eller tidig middag. Stället är i alla fall fantastiskt. Och vi måste äta innan vi kan köra till LA.